Drömmar..
..är inte alltid något positivt. De kan vara smått förvirrande och djupt deprimerande med. Att varje morgon behöva övertyga sig om att det var en dröm, att det inte hänt på riktigt är tröttsamt. Det är inte alltid jobbiga drömmar men på sistone har det varit det. Har drömt att jag blivit jagad. Ibland tillsammans med någon. Då känns det bättre. Och ibland ensam. Det värsta är ändå när min kropp försöker övertyga mig om att mina närmaste och mest betydande vänner lämnar mig..eller min hjärna. Den lever sitt eget liv. Och den är bättre på att övertyga än vad jag själv är. Den kan få min kropp att tro så innerligt på det jag drömde att jag går runt med en jobbig känsla hela dagen. Sådana drömmar är jobbiga.
Det var bättre förr..när drömmarna enbart var knasigt, när folk kollade snett och/eller asgarvade när man berättade om dom. Dom som fick min bror att säga att jag borde hamna på psyket och skrattade åt det. Ge mig dom drömmarna tillbaka som gav min inspiration i vardagen, inspiration till att släppa på allt, dom roliga drömmarna!
Kommentarer
Trackback
